skip to main |
skip to sidebar
Jag brukar vara sämre på att blogga på helgerna, men den här helgen får det vara okej för jag verkligen inte haft tid. I lördags morse åkte vi och lämnade Andrea i Vimmerby och sedan hem direkt igen och började fixa inför Hasses 50 -årskalas! Vi hade gjort det så lätt som möjligt för oss, med en gångstallrikar och grillplanka från Ica, det kändes som ett mycket bra val för vi kunde vara med på hela kalaset utan att springa och fixa i köket hela tiden, perfekt! Kalaset blev hur som helst mycket lyckat, jag hade jättetrevligt och det verkade som att alla andra hade oxå. 50-åringen själv var mycket nöjd och det är ju egentligen huvudsaken. Med tanke på att vi inte kom i säng förrän klockan två (myyycket senare än vanligt) var vi helnöjda med beslutet att låta Andrea sova hos mormor och morfar, hon brukar nämligen inte ta någon hänsyn alls till att hennes föräldrar är trötta utan slår upp sina blå vid kockan sex ändå.Söndagen blev ganska lugn, på förmiddagen var vi på Karlsson en sväng, vi köpte ett par vinterskor till Andrea som hon övar på att gå i nu:) Andrea kom hem vid klockan ett, hon sov en stund och sen bar det av på 1-årskalas för Julia och Alma.
Idag har Andrea lyckats med två saker som har varit lite knepiga förut, hon har klarat av att gå och svänga samtidigt och hon har gått över trösklar utan att snubbla eller sätta sig och krypa istället.
Nu hör jag att det är ett himla liv ute i vardagsrummet, typiskt tröttgnäll, så jag tror jag ska göra en flaska välling så vi kan stoppa kotten i säng!
Igår hade mamma och jag vårt årliga julbak, inte sju sorters kakor kanske men vi gjorde lussekatter. Andrea fick smaka och det verkade som att det blev högsta betyg.
Det är inte det lättaste att fånga Andrea på film, eller att få med henne på filmen är väl inga problem, men att få henne att göra just det man hade tänkt att man skulle filma kan vara värre. Så fort kameran kommer fram vill hon nämligen bara ha den och slutar upp med det hon just höll på med, till exempel gå... Jag lyckades i alla fall fånga en lite snutt igår, men då var hon inte helt nöjd vilket säkert märks. Här på filmen är protesterna ändå ganska små, hon har verkligen fått ett himla humör nu och drar sig inte för att ligga raklång på golvet och vråla om hon inte är nöjd.
Andrea har infört en ny tradition i samband med att hon äter, när maten är slut ska hon hålla i skeden och "äta själv". Jag har testat att ge henne en egen sked som hon kan hålla i medan jag matar henne men det är inte så intressant ännu, nä, det ska vara samma sked som hon nyss har ätit med.
En suddig mobilbild på Andrea när hon har ätit lite grädde efter en pannkakslunch.
När jag loggade in på facebook nu fick jag se att "jag" tydligen har skrivit i alla mina vänners loggar, även en massa meddelande om samma sak i min egen. Jag har inte skickat ut en massa meddelande på engelska från min facebook, hoppas alla som har fått ett sådant av mig förstår det.
Jag vet att jag inte är den första föräldern som funderar över detta, men varför tycker barn att det är så fruktansvärt att klä på sig? Andrea flyr fältet bara hon ser att jag plockar fram kläder. Man kan ju förstå att det kanske är lite varmt och bökigt att få på sig en jacka eller overall (det blir ju heller inte mindre knöligt av att man snurrar varv på varv som en hal ål), men Andrea börjar sprattla och kämpa emot bara jag ska ta på henne ett par strumpor och när man väl kommer till jackan är det som om jag utsatte henne för tortyr. Det är samma visa varje gång kläderna ska på, jag tänker att om hon nu kommer ihåg att hon inte gillar att klä på sig så borde hon väl oxå veta att när kläderna väl är på så är allt frid och fröjd igen. Men som sagt, det verkar vara gemensamt för alla små barn...
Idag är det Andreas 10-månadersdag, hon går alltså in på tvåsiffrigt och 1-årsdagen närmar sig. Men det är ju ändå två månader dit, så jag ska väl inte gå händelserna i förväg.
I lördags var vi i Kalmar, vi skulle lämna tillbaks Andreas första bilstol som vi hyrde på Babyproffsen. Vi var på Ikea först och när vi kom in till stan vid halv fyra hade affären stängt, så nu måste vi åka nästa helg ingen.... Det gör iofs inte så mycket eftersom vi hade glömt hälften av tillbehören till stolen hemma (ingen är förvånad) och hade fått böta för det, så det går nog på ett ut med en extra resa till Kalmar. Det går bättre och bättre med gåendet för Andrea, hon går flera steg för varje dag, igår lyckades hon till och med svänga:)
10 månader idag!
Andrea är en riktig snåljåp när det gäller att dela ut pussar. Om man ber om en puss ser hon antingen lurig ut, flinar och böjer ner huvudet så att man får pussa henne i pannan, eller så låtsas hon som om hon absolut inte hör, pekar på lampan eller nåt annat för att rikta uppmärksamheten någon annanstans. Vi har väl tänkt att hon inte riktigt fattar vad det är vi menar, men nu har det visat sig att hon vet precis vad en puss är!
Andrea skiner upp när hon ser sig själv i spegeln, hon står ofta och beundrar sig själv och om man säger "Kan Andrea få en puss?", ger hon alltid sin spegelbild en riktigt blöt puss....
NU är jag tillbaks på bloggen! Har saknat att skriva här, men samtidigt så blir det nästan lite jobbigt att komma igång igen nu, det känns som att jag måste skriva ifatt. Andrea har ju såklart utvecklats massor under mitt ofrivilliga blogguppehåll, hon har blivit så stor och har lärt sig en massa saker, bland annat kan hon peka på saker som man frågar om, hon "pratar" mer, hon gillar att läsa böcker och så har hon börjat gå! Förra veckan tog hon sina första steg och sen har det bara blivit fler och fler, kan tänka mig att rekordet ligger på 10-15 steg utan vurpa ännu så länge:) Om hon har bråttom kryper hon såklart men hon tar oftast några steg först och när hon tappar balansen blir det kryp istället.
Klara, färdiga....
.....gå!
