Det bara bubblar ord ur Andrea, de senaste två dagarna har det lossnat på riktigt och hon härmar det mesta som man säger. Hon har länge pratat ett eget språk (tänk ryska/japanska), vissa ord som bland annat mamma, pappa, titta, kolla, sitta, och hej har hon sagt ett tag men nu är det som om hon har knäckt koden på nåt sätt och tycker det är kul att testa att säga ord hon hör. I morse när Pelle åkte till jobbet skulle Andrea pussa, krama och vinka som vanligt och när han gick sa hon "hejdå". När vi lite senare kom till dagis (förskolan, förskolan, förskolan) skulle Andrea stänga efter oss, "tänna" sa hon då och puttade igen grinden. Andra ord som kommit nu är till exempel tala=betala, lolen=solen och kocka=klocka, guka=gurka, det är så häftigt att höra hennes lilla röst säga ord som jag faktiskt förstår.
Om man däremot frågar Andrea om hon kan säga ett speciellt ord får man oftast bara "Ba" till svar, undrar vem hon fått det ifrån....;)

Förresten ska den efterlängtade Stockholmsresan äntligen bli av. Den 2:e juli ska Andrea och jag åka och hälsa på Gudis, tågbiljetterna är köpta:)

Vad sa jag, sa jag??

Det händer så gott som aldrig, men inatt runt 04.15, vakande Andrea och ville inte somna om. Oftast är det bara att stoppa in nappen så fortsätter hon sova, men nu ville hon inte alls göra det och jag tänkte att hon nog var hungrig för det hade blivit lite konstigt med maten på dagen, hon åt lunch mycket senare än hon brukar och var inte så hungrig sen på em och kvällen. Jag gjorde en flaska välling och tog med Andrea in till våran säng, Pelle som också hade vaknat av Andreas pipande frågade vad som var fel. I mitt (nyvakna, trötta) huvud tänkte jag säga att hon nog var hungrig och att vi måste ge henne mat innan hon sover middag och inte efter, men ur min mun kom det:

"Det är bättre att vi äter henne innan vi lägger henne....."

Det tog en stund innan jag kom på vad jag sagt, men Pelle mumlade bara "jag fattar va du menar" och sen somnade vi om.....

Idag blir Andrea ett år och fyra månader, lilla snuttitutti! Just nu är Andrea hos mormor och morfar i Vimmerby, vi åkte dit igår och Andrea stannade kvar tills idag, hon kommer med tåget vid tjugo i fem (i sällskap av mormor), tur det för nu längtar vi lite. Det är ändå skönt när Andrea är sover borta en natt, i den bemärkelsen att man får lite mer gjort än när hon är hemma, naturligtvis föredrar jag alla gånger att hon är hemma men då ligger inte fokus på att rensa i rabatterna och städa huset precis...

Nu ska jag ta en sväng om med dammsugaren innan jag går ut och tar tag i det gigantiska vedlasset som ligger och ropar på mig på garageuppfarten....

Jag längtar efter dig sötunge!

Hard to let go

Vi har barnlås på köksskåpet där sophinken är, av förklarliga skäl. Andrea har dock listat ut att om hon kommer med ett ihopknycklat papper eller nåt annat skräpaktigt så öppnar vi skåpet så att hon ska kunna släng skräpet, man kan ju inte hindra henne när hon vill göra rätt. Nu blir det ändå ofta så att man får slita det som ska slängas ur handen på henne. Det börjar så bra med att Andrea ställer sig vid sopskåpet, vi öppnar dörren och hon håller skräpet över hinken men sen ångrar hon sig liksom, skräpföremålet sjunker visserligen ner i hinken men det befinner sig fortfarande i Andreas hand... Hon vet vad som ska göras men ångrar sig i sista stund, eller så är det bara maskning för att sopskåpet ska vara öppet lite längre, varför det är så kul att det är öppet kan man ju också fundera på:)

Dopdag

Idag är det ett år sedan Andrea döptes. Då var hon knappt fyra månader men vi tyckte att hon hade blivit så stor, vi oroade oss lite för hur att det skulle bli för tungt för Ronja att hålla Andrea hela tiden i kyrkan, hon vägde ju trots allt över sex kilo... Men Ronja höll ut under hela dopet och vi var så nöjda med hela dagen.

Pappa, mamma, Gudmor och Andrea Karin Viola.

Vi har Frasse på besök här i en vecka ungefär, mamma och pappa är i Italien, de valde verkligen rätt vecka att åka med tanke på skitvädret här hemma.

Frasse har tidigare varit lite rädd för barn, han tycker nog mest att de far runt och att man inte riktigt vet vad de kan hitta på så han har dragit sig undan och lagt sig långt in under ett bord eller på någon annan säker plats. Med Andrea och Frasse går det jättebra, han har ju fått vänja sig vid henne successivt, i början låg hon bara helt stilla och sen har hon börjat röra på sig mer och mer och nu går det så bra när hon vill klappa, krama och pussa på honom. Ibland när hon kommer och springer kan han skicka en lite osäker blick mot någon vuxen, som för att kolla om det verkligen ska va såhär, men han går aldrig och gömmer sig längre.

Fågelskådning genom fönstret.

-Där är en!

En rolig video

Jag har en så rolig video på Andrea som jag försöker och försöker och försöker lägga upp på bloggen, men det går bara inte. Jag har testat i flera dagar nu, nu skiter jag i det!

Andrea har fått ett par nya ord i sin samling, hon säger mamma, pappa, titta, titta där, så och såna småord. Nu har hon lärt sig "tutte" (napp alltså) det sa hon helt plötsligt igår när hon ville ha tutten på kvällen och idag har hon sagt det flera gånger. Ett annat väl använt ord är "sitta", det säger hon ofta och det har hon lärt sig av den enkla anledningen att vi säger det till henne 500 gånger om dagen. Andrea är ju nämligen en klätterkung, hon ställer sig upp i stolen vid matbordet hela tiden, hon klättrar på allt som går och hon nöjer sig inte med att sätta sig i soffan, eller på sin bil eller vad det nu är hon klättrar på, stå ska man göra....

Humör

Andrea har börjat visa upp ett humör som heter duga... Hon blir vansinnig, både när hon inte får som hon vill (det handlar ganska ofta om nappen) och när saker och ting inte riktigt går som hon tänkt sig. Idag till exempel, Andrea for fram och tillbaka i köket och var ganska gnällig för att jag lagade mat och inte kunde lyfta upp henne just då, konstigt att hon alltid vill bli buren när jag ska laga mat. Dammsugaren låg tvärs över köksgolvet och Andrea trampade och snubblade på den flera gånger, ganska snart tappade hon tålamodet och fick ett utbrott på dammsugarhelvetet, hon stampade till på slangen och föll ihop i en liten skrikande, arg hög. Jag tog givetvis upp henne och klappade och tröstade, då gick det över men hon var ändå irriterad i nån timme efteråt och minsta motgång var en katastrof.