Hard to let go

Vi har barnlås på köksskåpet där sophinken är, av förklarliga skäl. Andrea har dock listat ut att om hon kommer med ett ihopknycklat papper eller nåt annat skräpaktigt så öppnar vi skåpet så att hon ska kunna släng skräpet, man kan ju inte hindra henne när hon vill göra rätt. Nu blir det ändå ofta så att man får slita det som ska slängas ur handen på henne. Det börjar så bra med att Andrea ställer sig vid sopskåpet, vi öppnar dörren och hon håller skräpet över hinken men sen ångrar hon sig liksom, skräpföremålet sjunker visserligen ner i hinken men det befinner sig fortfarande i Andreas hand... Hon vet vad som ska göras men ångrar sig i sista stund, eller så är det bara maskning för att sopskåpet ska vara öppet lite längre, varför det är så kul att det är öppet kan man ju också fundera på:)