Hurra hurra

Grattis min bästa exgranne Cornelia och David som äntligen har fått sin bebis, en pojke!

Full rulle

Först var jag lite emot att Andrea skulle ha en gå-stol, har hört att barn som sitter i en sån lär sig gå senare och att de går på tå. Men så fick vi låna en gå-stol av Andreas kompis Herman, som för övrigt gick innan han var elva månader, och Andrea gillat stolen skarpt. Nu har hon fått lite snits på hur hon ska sätta fart, så nu är det fullt ös framåt ända tills det kommer en vägg eller stol eller nåt annat i vägen. Hon är helnöjd, studsar och gör glädjetjut när hon far fram. Jag tror att huvudsaken är att hon inte sitter i den hela tiden, hon är på golvet och leker minst lika mycket.

Närmast igen

Andrea väger 8590 gram, då vill jag tillägga att hon kissade precis innan jag la henne på vågen , annars hade hon nog vägt 8,6 som var min gissning. Pelle var som vanligt en bit ifrån med sin gissning, 9 kg... 70 cm lång är hon oxå.

Vi är verkligen bortskämda med att Andrea sover på nätterna, det har inte varit en enda vaken natt sen vi kom hem med henne från BB. Men nu har det hänt nåt, helt plötsligt har hon börjat vakna på nätterna och vill äta, oftast är det runt tre-fyra sådär, ibland till och med två gånger... Hon har ju börjat äta mer vanlig mat på dagarna, därför tänker jag att hon inte borde vara hungrig på nätterna (inte enligt vad jag har läst i alla fall;) men tydligen är hon det nu för hon äter ganska länge och sen somnar hon om. I natt vaknad hon vid fyra. Först tänkte jag vara lite hård och låta bli amma, men inget annat hjälpte så till slut fick hon äta och somnade sedan som en stock och sov till halv åtta. Jag tänker att det skulle vara skillnad om hon vakande fem, sex gånger och bara vill snutta i två sekunder men hon äter ju faktiskt, så hon borde ju vara hungrig, eller...? Sånt här kan jag tänka på fram och tillbaka, vad som är rätt att göra, vill ju inte skapa nån "ovana" . Men vi är nog som sagt bortskämda när det gällar sovandet, många föräldrar skulle säkert tycka att det var en piss i mississippi att deras barn var vaket tjugo minuter på natten. Nu när jag har skrivit det här känns det helt plötsligt ganska löjligt, inget problem alls egentligen.... Ja, ja vi får väl se hur det utvecklar sig....:)

Idag blir det söndagmiddag i Vimmerby. Vi ska även passa på att väga Andrea, det var ett tag sen nu och jag känner på mig att vågen kommer peka uppåt ganska rejält. Jag gissar på 8,6!

TAND

Nu när jag skulle göra i ordning Andrea för natten såg jag lite lite av en tand! Vi har trott ett tag att det var tänder på gång och jag tycker att jag har anat en liten uppbuktning i underkäken och just där har en liten tand brutit igenom nu. Det är inte precis lätt att få Andrea att gapa tillräckligt länge för att kunna få en skymt men nu såg jag den klart och tydligt! Jag försökte till och med få en bild av gadden, men det var nog lite väl optimistiskt....

Förresten kan jag meddela att Opeln är såld, såå skönt!

Extra extra

Exklusiv chans för alla bloggläsare att bli ägare till "Pärlan". Nu äntligen har vi fått tummen ur och ska sälja Opeln och jag tänkte släppa bomben här innan vi lägger ut den på Blocket;) Först till kvarn....

Barnvakt

I lördags var Pelle och jag på grillfest i Vimmerby, utan Andrea... Ja, hon var oxå i Vimmerby men hos mamma och pappa. Det var första gången som vi "lämnade bort" henne en hel kväll, jag åkte iofs hem och la henne vi halv nio eftersom jag ammar då. Vi var lite oroliga att hon skulle vara ledsen när inte vi var där, även om hon är van vid mamma och pappa så har hon blivit mycket mer medveten om när vi går iväg och kan börja pipa om man lämnar rummet. Men! Det gick kanonbra, de hade lekt och gått på promenad och Andrea var nöjd och glad så gott som hela tiden. Det var nog nästan värre för mig,innan hon föddes var jag mycket kaxigare och trodde inte att det skulle vara några problem att lämna bebisen hos barnvakt då och då, svårt att förklara men jag känner mig lite halv när Andrea inte är med. Men samtidigt var det skönt att se att det funkade så bra. Vi hade jättekul på festen och Andrea verkade inte sur för att vi hade lämnat henne en stund;)!











Pappa och mamma utan barn för en kväll

Igår blev det en tur till sjön i värmen. Jag badade, Andrea doppade fötterna och Pelle som är lite förkyld badade inte alls.

För ett halvår sedan

Idag blir vår älskade dotter ett halvår! Jag kom på att jag inte har skrivit här om hur det var när hon föddes, så här kommer "förlossningsberättelsen".

Till att börja med fick vi åka till Förlossningen för en koll på måndagen den 13 januari, eftersom jag hade ont i höger sida. Då visade det sig att jag var öppen två centimeter och hade lite sammandragningar, läkaren sa att det nog skulle sätta igång när som helst men oxå att det kunde dröja några dagar. De gjorde även ett ultraljud och såg att allt var bra med bebisen och att den låg väldigt långt ner. Vi åkte i alla fall hem.

Dagarna som följde satt Pelle och jag mest i soffan och glodde på varandra, det kändes såå segt och jag tyckte inte alls det kändes som att det var på gång.

Onsdagen den 15:e hade jag en tid för koll hos barnmorskan här i Högsby. Jag tyckte att jag kunde känna lite svagt att det gjorde ont hela dagen, men det kom inte alls regelbundet. Barnmorskan tyckte att allt såg bra ut, "Hoppas bebisen kommer i natt" var det sista hon sa innan jag gick. Då tänkte jag bara att det förmodligen inte skulle komma någon bebis alls, det kändes faktiskt så...

Värkarna (jag har fattat i efterhand att det faktiskt var värkar) fortsatte hela dagen och kvällen. Jag brydde mig inte så mycket, var som sagt ganska uppgiven. Pelle däremot började ta tiden på hur långt det var mellan värkarna, jag tyckte att det var svårt att avgöra när de började och slutade för det gjorde verkligen inte speciellt ont, men vi kom i alla fall fram till att det var ca. tio minuter emellan.

På kvällen låg vi i sängen men ingen av oss kunde sova, jag för att värkarna kändes lite mer och Pelle låg med klockan hårt i handen:) Vid klockan tolv började han tycka att vi skulle ringa till Förlossningen. Det tyckte jag var helt onödigt, jag var helt hundra på att det inte var någon bebis på väg då, dels för att det inte gjorde speciellt ont och dels för att vattnet inte hade gått ännu.
Jag föreslog istället att jag skulle gå och lägga mig på soffan så att Pelle kunde sova, jag blev idiotförklarad.... När klockan var två ungefär hade jag i alla fall blivit övertalad att ringa Förlossningen, de sa att det lät som om förlossningen var igång och att vi kunde vänta hemma så länge vi ville och sen komma dit. Precis när jag la på luren kom en värk som var mycket starkre än de andra, jag hann knappt säga att vi skulle åka innan Pelle satt i bilen. På vägen till Kalmar ökade värkarna och nu kom de ganska tätt. Men det kändes så mysigt att åka den där vägen mitt i natten och vi började nog förstå att det skulle komma en bebis snart.

Vi kom till Kalmar vid halv fyra. Jag blev undesökt och var då öppen nästan 4 cm. Jag hade läst att som förstföderska öppnar man sig ca en centimeter i timmen, så jag räknade ut lite snabbt (och avrundade uppåt) att bebisen kanske skulle komma någon gång på eftermiddagen. Barnmorskan frågade om jag ville bada och det tänkte jag att jag kunde göra för att fördriva tiden... Badet var mest plågsamt eftersom värkarna var mycket starkare och kom mycket tätare så jag stod bara ut i tjugo minuter, Pelle var med mig hela tiden och var helt underbar, sa att jag var duktig (det vill man höra då) och servade med dricka. När jag hade kommit upp blev jag undersökt igen, öppen 6-7 cm! Resten är lite suddigt för det gick så snabbt. Men värkarna var jättestarka och jag ville ha ryggbedövning, tänkte ju att det skulle hålla på länge till. Jag provade även lustgas, fick 50/50 av lustgas och syrgas, det var nog en bra smärtlindring, den enda smärtlindringen jag hann med förövrigt, men jag tycker mest det kändes som att vara skitfull. Blev undesökt igen och var helt öppen, alltså ingen tid för ryggbedövning. Barnmorskan verkade ganska förvånad, sa att hon inte hade trott att hon skulle få vara med på vår förlossning (hon gick av sitt pass klockan sju). Det kändes lite som att jag var i en annan värld, även om jag kände värkarna mycket väl. Jag blundade, andades lustgas och försökte gör som BM sa till mig. Jag har läst i journalen efteråt att vattnet gick vid 05.35, krystvärkarna startade 05.50 och Andrea föddes 06.01! Tur att vi inte väntade hemma på att vattnet skulle gå! Från att vi kom till Kalmar och tills hon var född tog det alltså två och en halv timme, förmodligen gick det fort för att hon hade legat så långt ner och tryckt på i flera dagar.

Så fort hon var född försvann all smärta och jag kände mig som vanligt, lite trött kanske. Moderkakan kom ut som den skulle och jag behövde bara sys ett par stygn. Pelle var med hela tiden, det är underbart att känna att man har klarat av en sån sak tillsammans:)

Även om jag tyckte att det gjorde sjukt ont skulle jag inte vilja ändra på något med min förlossning och jag hoppas att jag får göra om det igen!

Igår blev det en hel del målande, tyvärr började det att regna och åska mitt på dagen och det höll i sig ända till kvällen. Vi målade en del under tak men även på ställen där regnet kommer åt så det är bara att hålla tummarna för att färgen sitter kvar... Mamma och pappa kom hit på eftermiddagen, så på kvällen blev det grill, Allsång på skansen och även lite titt på firandet av Viktoria. Andrea, som alltid somnar för natten vid åtta-halv nio, hade helt andra planer denna kväll och höll sig vaken genom hela allsången.... men det tryckte nog på lite för efter ett lass i blöjan somnade hon som en stock:)

Idag blir det en utflykt till Kalmar för mig, Andrea, mammi och papparazzi. Pelle ska vara hemma och måla, min duktiga handyman!:)














Måla, måla, måla

Bebisar

Jag väntar med spänning på flera bebisar just nu, håller koll på webbisarna flera gånger om dagen. Det verkar som att alla kottarna verkar trivas bra i sin mammas mage, men jag kan tänka mig att föräldrarna börjar bli otåliga. Andrea kom ju en vecka "för sent" och den veckan var låååång. Håller tummarna för att de snart vill komma ut!

Plommonträd

Andrea fick ett fruktträd i doppresent av sin farfar Hasse. Givetvis hade han inte med sig trädet till dopet, men han sa att hon skulle få det och att vi skulle plantera det hemma. Så idag bar det av till "Din trädgård" i Oskarhamn där vi köpte ett plommontäd. Trädet heter Claude-nånting och det ska bli stora, gula plommon på det. Vi planterande trädet när vi kom hem, det blev jättebra och jag tror att Andrea kommer tycka det är kul att ha ett träd där hennes egna plommn växer:) Hoppas att man får smaka...

Semester

Nu har vi semester, eller ja Pelle har semester men jag har nog längtat lika mycket som honom efter det. Underbart att hela lilla familjen ska vara hemma tillsammans i fyra veckor! Iofs har vi mycket att göra här hemma, måla färdigt huset först och främst, men det är mest roligt när man känner att man har tid. Hoppas bara att det har regnat färdigt på ett tag nu!

I fredags kväll grillade vi hos några vänner, tio vuxna och sex barn varav fem är under ett år, så det var ganska bra hålligång, supermysigt! Igår hade vi en riktigt slapp dag, ska ju vara så första dagen på semestern:) Det regnade så gott som hela dagen så det hade ändå inte blivit nåt målande. På kvällen när det slutat regna gjorde vi en liten utflykt till skogen, det ska vi snart göra igen och då ska vi ha med oss nåt att plocka blåbär i, det fanns massor!

Krypövning

Jag tror att Andrea är på god väg att förflytta sig när hon ligger på golvet. Hon gör egentligen helt rätt, rullar från mage till rygg och tar i med händerna och fötterna när hon ligger på mage på golvet, men hon har inte riktigt insett att hon faktiskt kan bestämma själv vart hon vill komma. Ännu så länge har hon lyckats flytta sig lite i sidled och backat ett par decimeter, men övning ger ju färdighet!

Inspärrad...

Andrea fick sitta i sin säng en stund när vi (mycket välbehövligt) städade sovrummet. Det var inte särskilt poppis, trots alla favorit leksakerna tillhands tröttnade hon efter ungefär en minut och tittade på oss som om vi hade spärrat in henne for life... Givetvis fick hon komma upp, man smälter ju!






















-Menar ni att jag ska sitta här hela da'n eller?!

Det senaste

Den tillfälliga bloggtorkan har berott på att vi inte kunnat ladda batteriet till datorn på grund av en liten olycka med sladden.... Det är i alla fall löst nu:)
Här kommer i alla fall "det senaste" från Andrea. Ljudet hon gör på filmen och ett högt illtjut roar hon sig (och oss) med.

Jo då, det blev en tur till sjön i dag oxå, fick md mig hela lilla familjen till beachen men det var bara jag som badade. Jag var såå badsugen efter att nästan ha smält bort i värmen, jag klagar inte men idag har det verkligen varit hot hot hot. Utflykten till sjön blev i alla fall väldigt lyckad för mig och kanske lite mindre lyckad för Pelle, jag fick ett bad medan Pelle fick ett par mosade solglasögon och ett myggbett... Andrea doppade fötterna idag oxå, sedan höll hon igång med Pelle på en filt på stranden. Det märks att hon oxå gillar när det blir lite svalare, hon gillar inte att bli svettig, inget funkar då.














Bästa "outfiten" en varm dag som denna:)

Det blev premiärbad för mig i tisdags, i Nossen. Inte så soligt men vattnet var riktigt skönt. Andrea fick oxå kolla in vattnet och doppa tårna, härligt!

Idag vet jag inte vad vi ska hitta på i värmen, först hoppas jag att vi ska gå och lägg oss och sova en timme till, får väl se vad min lilla dotter säger om det....