Action på dagis

Idag har vi alltså varit och hälsat på på dagis, en timme på förmiddagen. Jag måste säga att det gick över mina förväntningar. Andrea vågade sig iväg på egen handnästan med en gång, jag var givetvis i samma rum bara några meter ifrån henne, men annars brukar hon vara väldigt försiktig och vill bara sitta i knät när vi är bland människor hon inte känner. Men idag fanns det både andra barn och framförallt en massa leksaker som lockade. Besöket avslutades med en vurpa...Andrea klättrade upp och ned på en liten träsoffa, helt plötsligt skulle hon ställa sig upp bland alla leksaker hon radat upp och halkade och slog i pannan och bet sig i läppen. Det var inte jag, utan en dagisfröken som satt vid henne just då, tyckte nästan lite synd om henne för det hade nog hänt vem som än varit där, men hon försökte också trösta och ojade sig och hämtade vatten...Jag fick i alla fall klappa och trösta, men det gick ändå över ganska snabbt och hon ville leka en stund till och var på strålande humör när vi gick därifrån. En bula och ett blåmärke lär det säkert bli ändå, som ett minne av första dagisbesöket.