Min springning gick väl oxå bra, som väntat var det sjukt jobbigt. Jag har absolut inte som mål att spring marathon, sånt är bara för riktiga freaks (eller hur Ronja;) men när jag kan springa 5 kilometer hyfsat lätt så tycker jag att jag har lagom kondis och det är roligt. Jag hade blodsmak i munnen och flåsade som ett ånglok efter springturen igår, men nu är jag i alla fall igång och i morgon ska jag ut på min lilla runda igen. Tur att jag har resten av familjen med mig på cykel som stöd:)
Andrea och Lance Armstrong.
Visst ser hon väl nöjd ut?
2 kommentarer:
Hon ser väldigt nöjd ut ! Hennes mamma ser också ganska belåten ut ! mamma /mormor
Haha... ja, man är nog lite konstig om man vill springa maraton! 5 km tycker jag är ett alldeles perfekt mål, sen kan ju vi andra idioter springa längre om vi nu har ett behov av det ;) Ni ser jättefina ut, och som din mor skrev, väldigt nöjda! :) Kram på er!
Skicka en kommentar